Vem coachar Kosovare, utanför planen?

Jag blir riktigt beklämd när jag följer den senaste rapporteringen från det sveska damlandslagets EM-äventyr. Erfarna journalister letar och letar efter något intressant att skriva om något så ointressant som damfotboll (ok, glimten i ögat).

Sanningen är väl den att det krävs att det händer något extra runt ett lag, i en idrott som är så liten. Journalisterna hungrar efter en profil som de kan snaska på... och vad får de tag på... en 20-årig tjej från Vimmerby som blir förälskad i att se sitt eget namn i tidningen. Självklart är blir det hur lätt som helst för de erfarna tidningsfarbröderna att locka fram kaxiga och dåligt genomtänkta kommentarer från en tjej som älskar rampljuset.

Som idrottare är det otroligt viktigt att vårda sitt personliga varumärke redan från karriärens start. För att försörja sig på sin idrott, och även tiden efter den aktiva karriären, handlar det om att skapa "positiva" kontakter.

Jag blir trött på att se hur unga, bollbegåvade talanger släpps ut till slakt av media. Hos många av dessa unga stjärnskott (och då menar jag kanske inte just Kosovare) har bollsinnet tagit en stor del av hjärnkapaciteten och förmågan att tänka 2-3 steg framåt gällande sitt personliga varumärke är inte lika utvecklat som att tänka 2-3 steg framåt i uppbyggnaden av ett anfall på fotbollsplanen (eller hockeyrinken för den delen).

Dessa unga individer borde få samma vägledning gällande PR-biten som de får när det gäller deras idrottsutveckling. Det borde deras klubbar och/eller den svenska landslagsledningen hjälpa till med. Då kanske vi slipper se hur unga talanger dribblar bort sina framtida försörjningsmöjligheter genom att låta den ungdomliga, naiva, entusiasmen sänka deras personliga varumärken redan vid 20-årsåldern.

(OK, om de är 30-åriga ishockeyspelare som gillar samma tjej så får de faktiskt skylla sig själva hur de väljer att framträda och deras namn blir nedsvärtade för all framtid...men när pressen angriper ungdomarna, då blir det bara jäkligt syniskt).